Hur viktigt är det inte att skriva?

Det här är en blogg som jag inte har gjort reklam för ännu. Hur man nu kan göra reklam för en blogg vet jag inte, men någonstans måste man nog göra sig känd så att de man vill ska ha möjlighet att läsa det man skriver. Det är en stor glädje att få en åsikt, en kommentar eller något som visar att texten läses av någon annan än de som måste. Ni vet: ”Ungar! Jag har skrivit något kul på bloggen, gå in och läs så är ni bussiga!” och som svar får man: ”Jag har inte hunnit än” eller ”Just det, det har jag glömt” . Därför blir jag extra glad när jag ser att jag har en följare. Det är så roligt Cattis att du hittade hit och lade dit ditt namn. Nu känns det meningsfullt att få till några texter också. Det sporrar mig att skriva det som pockar på mitt hjärta.
Det är väl därför som vi vill bli författare, glädjen att någon läser. Ibland tänker jag att det är ju löjligt att bli glad för att någon tar sig tid med att läsa det jag har åstadkommit, men jag tror ju att vi människor är till för varandra och vi ska delge varandra våra gåvor och talanger. För att talangerna ska kunna utvecklas och växa sig starkare så måste vi få möjlighet och träna. Det är det jag gör här på bloggen. Men jag vill skriva boken som alla köper. Förr tyckte jag det var förmätet att tro att jag skulle kunna skriva så, men ska jag vara ärlig så är det så drömmen ser ut. Och detta kan jag inte låta vem som helst läsa och trycka ner mig för. Jag behöver, som den lilla plantan, få vara i växthuset ett tag och bli starkare. Jag hoppas att denna blogg kan få vara mitt lilla ”växthus”.
Fenix är ju en mytologisk fågel som då och då bränns upp och ut ur askan kommer en ny fågel Fenix. Enligt Wikipedia blev Fenix, under kristnandet av Rom, en symbol för den eviga kristenheten och Fenix har blivit en metafor för återuppståndelse. Det visste jag inte när jag tog det namnet på bloggen, men det passar ju mig precis.
Eftersom klockan är mycket nu och jag måste upp och jobba i morgon så kommer första texten förmodligen i morgon, vilket jag helst vill, eller på fredag.

Mormor

För två och en halv månad sedan blev jag farmor och för två veckor sedan mormor. En liten välskapt pojke kom äntligen till världen. Varje gång ett barn föds blir jag så förundrad. Allt är så perfekt, alla tår, naglar och fingrar finns på plats och en helt ny människa tar plats ibland oss. Tankarna går bakåt till de egna minnena om graviditet och förlossning och jag minns både smärtan och glädjen. Tankarna går också framåt och inom mig kan jag se denna lilla parvel springa omkring och busa och jag hör glada skratt. Jag är så tacksam att allt har gått bra och att jag nu är har både en sondotter och en dotterson. En större rikedom kan man inte ha.