Denna övning ska uppmuntra oss att släppa loss och sluta ta skrivandet så allvarligt att det blir skrämmande. Vi ska låtsas att vi sitter under ett stort träd med ryggen mot stammen. På andra sidan trädet sitter en berättare också lutad med ryggen mot stammen. Man ska säga fem frågor till berättaren som man vill höra berättelser om.
Jag gjorde så för jag ville höra om Deborah som levde på gamla testamentets tid och var domare för Israel. En domare var i stället för en kung i ett land och folket skulle lyda denne. Men nu hade man en kvinna som domare. Du kan läsa hela berättelsen i Domarboken kapitel 4 och 5. Jag är så nyfiken på hur man levde på den tiden så det var ett stycke om det jag ville höra. Men mest om hur Deborah var som person.
AnnChristin, du vill höra om Deborah. Det här vill jag berätta.
Deborah var en ung vacker kvinna som var ljuvlig att se på och ljuvlig att höra på. Hennes röst var som musik. Tonerna varierade alltefter hennes humör och hennes budskap. När hon gick omkring i staden satte hon fötterna framför sig som om hon var rädd för att störa någon med oljud. Hon ville inte att människorna skulle känna sig påflugna av hennes närvaro. Deborah hade en auktoritet med sig som ingen kunde förstå, faktiskt inte hon själv heller. Det var något hon var född med. Ingen i hela hennes släkt hade haft det ryktet om sig att besitta en sådan auktoritet som Deborah hade. Ibland blev hon så förvånad att det hon uttalade med sin mun, så blev det. Det var nästan magiskt. Hon kände att hon var tvungen att vara försiktig med det hon sa och det hon gjorde. Inte för att det brukade bli dåligt utan för att det fanns i en kraft i det som hände. Deborah kände ett ansvar för sin omgivning och hon blev försiktig. Hon ville ingen illa, det var det sista hon ville. Hon tyckte om människor och särskilt de som var runt henne i det land hon bodde. Även främlingarna var människor som fordrade respekt och omtanke. Det var viktigt för henne att ta vara på varje människa, möta deras behov av mat, kläder och omvårdnad så hon ägnade dagarna åt att se vad som kunde göras för att det skulle bli bra för alla, där de bodde.
Deborah hade ett långt vackert hår och hon hade ett utseende som ingen kunde motstå. Det var som om all ilska och alla onda tankar försvann när man tittade på henne. Det märkliga var att de som försökte begå brott och ljuga kom av sig så fort de såg in i hennes ögon. De var som att hon såg rakt igenom dem och avslöjade minsta lilla lögn. Det var ingen idé att ljuga när Deborah var i närheten.
När Deborah gick var det som om hela naturen böjde sig och bugade när hon gick förbi. Det susade i vinden när hennes hår svajade av hennes rörelser. Deborah var inte bara vacker hon var också mycket klok och hade en förmåga att lösa svåra konflikter, stora som små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar