Mitt eget foto: Maria och Elisabet
Så här tänker jag mig att det kunde vara en vanlig dag för Maria.
Maria var uppe tidigt som vanligt. Det var mycket att göra innan hon skulle hämta vattnet till de övriga för att tvätta sig i. Alla skulle också få något i sig innan de gick ut och arbetade på fälten. Det fanns lite bröd kvar sedan gårdagen så hon behövde inte baka direkt hon klev ur bädden. Men hon ville göra sig i ordning själv innan det blev många som pockade på hennes uppmärksamhet. Hon passade upp på alla män i familjen och släkten så det fanns mycket som hon skulle ägna sig åt. Men nu ville hon få vara ifred en stund. Hon bad till Gud som hon brukade göra. Det var samma bön varje morgon om en god dag och mat på bordet. Att alla skulle komma hem igen utan skråmor och med alla persedlar i behåll. Det var inte lätt heller att vara ute på fälten vare sig att vakta fåren eller bereda marken så de kunde så säden. Alltid var det något som skulle göras och Maria var den som var vid huset och såg till att elden brann och att maten var klar när de andra kom hem. Hon var så lycklig. Josef hade i alla fall kommit till hennes far och frågat honom om giftermål. Det var visserligen bestämt sedan många år men Maria var glad för att fadern ändå hade haft den kärleken till Maria att han valde en god man åt henne. Därför ville hon gå upp tidigt så hon kunde göra sig i ordning. De skulle nog ses någon gång under dagen. Maria tassade tyst ut ur sin bädd och rörde sig så försiktigt att hon inte skulle väcka de andra. Hon gick avsides så att hon inte skulle synas för de andra så tvättade hon sig och satte på sig sina kläder. Hon flätade håret och satte upp det som en krans så det inte skulle störa henne när hon arbetade. Ett förkläde över klänningen var också nödvändigt.
Hon tog mellankrukan på huvudet och klev ut på vägen som gick förbi deras hus. Det var tyst och ingen mer än hon var ute. Det kändes väldigt ensamt men Maria var uppfylld av en sådan stor glädje så hon tänkte inte så mycket på det. Hon och Josef var trolovade nu. Och de skulle snart gifta sig. Hon hade blivit kvinna, det visste hon. Hennes mor hade berättat för henne att hon var vuxen nu och att hon snart skulle bilda en egen familj. Tänk om de får barn snart, gick Maria och fantiserade om. Ett litet barn, en son kanske. Det är stort när man får en son, tänkte hon. En dotter var också roligt att få, men helst ville hon ha en son först. Det var många som inte var så glada om de fick döttrar men Maria lovade sig själv att hon skulle bli glad vad det än blev. Då måste jag sitta och väva fint tyg så jag kan sy kläderna till barnet. Men Maria, bannade hon sig själv, gå inte i förväg nu i tankarna. Gud har allt i sin hand och han vet vad du önskar dig. Först ska ni ändå gifta er och bröllopet kommer att vara i flera dagar. De höll på att planera för det och Josef jobbade och sparade allt han kunde så de skulle kunna ha det bra sedan. Än fick hon vänta med hem och barn och man.
Det var så skönt att få gå här på vägen till brunnen ensam så hon fick ha alla tankarna ifred. Om de andra vara uppe nu så skulle de komma och fnissa åt henne för att hon gick i sina egna tankar och drömde om framtiden. Det fanns tillräckligt att göra ändå.
Bild från Google
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar